Du är en tjänare men förstår inte vikten av att

betjäna. Du är en medmänniska, likväl går du 

förbi de som gråter. Du är en hjälte utsänd med

ett mod likt få, trots det står du bredvid när

de andra på barriären tappert står. Du gapar

och skriker på orättvisor som drar tätt snävt 

intill, så nära att du i stridsrökens svavel hest

hostar till! Dock, gör du ingenting. Du är en ut

nämnd aktad människa, men likväl utdömd

förtappad i ordets rätta mening. Du finns i alla

uppslag men existerar ändå föga till. Mitt i den

sena natten röster ropar; "gör någonting då"!

Orättvisors bittra högkonjunktur du ser tydligt

och klart, men anslagen dessa små du tagit, ja

stilfullt spenderat på något sjaskigt hak. Trots

det som sagts och med rätta förts fram. Så är du  

en av de alla, samhället blint måste förlita sig till.