Natten är nära
vinden så kall
himlen är svart
kometerna vandrar och vet inte vart



Stillheten vilar i hennes
närhet



På en ensam balkong
sitter hon
som bara längtar
Runt sin nakna kropp har hon svept en filt
av vitaste bomull
i försök att finna värme


Drömmande med slutna ögon
smeker hennes händer genom tyget
fingertoppar dansar
andas
känner bomull omfamna henne
trånande hunger
väcker henne ur bomullssmek


Hennes blick stannar
där uppe i himlen
där stjärnorna bor


I en fallande stjärnas
närhet
viskande önskan
i vindens sus





Någonstans
kanske ingenstans





Ser du en fallande stjärna
som ger dig
hennes viskande önskan


Vill du lyssna och förstå
att det är hennes pulserande åtrå


Att filten av vitaste bomull
smekandes hennes hud
i hennes önskan är du