Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mala, mala hjärtan

 

 

 

 

November, de spruckna minnenas tid

jag mal torkade sorger i min mortel,

en hjärnskål utan sömmar

men det är en vacker morgon och

allt kan förlåtas,

krossas och förlåtas

 

kom, ska vi mala foster i min mortel

tillsammans med stinkande svek

att spackla spruckna drömmar med

 

kom, ska vi mala hat i min mortel

tillsammans med flinande nunor

att göra andra krackelerade kakor av

 

kom,

ska vi mala i min mortel,

bara mala lite stillsamt

inte alls så det gör ont

 

 

 

 

 

 




Fri vers av katt.inc
Läst 1447 gånger och applåderad av 37 personer
Utvald text
Publicerad 2008-11-15 15:32



Bookmark and Share


  Yrre VIP
Aj, vilsamt smärtsamt.
2010-11-04

    Melona
världens bästa karin,
längtar och väntar så
på något nytt från dig att läsa

skäm bort oss, mig!
2009-09-28

  peter markurth
spruckna minnenas tid, inledningen fragil men bestämd, mala. = kanon avsutet perfekt, mycket bra poesi
2009-09-28

    Trast
Skön kontrast mellan den lite ljuvt blida tonen och det cyniska innehållet. Jag skulle kunna tänka mig en pendang till denna dikt med mer en vrålande vrede.
2009-02-06

  -Ulla Tilemo- VIP
Den här var träffsäker! WOW, jäklar vad den bits....
2009-01-19

  Mikael Lövkvist
Den här var tung. Spruckna minnen och hjärtan, hat, vrede och bitterhet. Jag läser, kanske felaktikt, också in en abort. Om jag tolkar fel så ber jag om ursäkt. En tung text att läsa, men stark poesi.
2009-01-14

  Christer Eriksson
Oförskönat är allt, sekunderna som hela tiden går. Avloppsvatten i våra ådror och jag känner en doft av dessa platser jag rest till. Men också här hemma, det rinner mörk hud över fattigt barn. Morteln slår tung mot dess botten. Alla rör sig någonstans mellan kungligt segelsällskap och syndikalism, alla är offer för alla, precis alla vill ha lite till och ytterst få vill dö när döden kommer. Ingen vill ha höst med dess gråa depressioner och lugna andetag. Det är vintern som förr eller senare tar över kroppen. Vi blir kalla, stela och ögonen lämnas öppna. Det kommer röster från det andra rummet. Vi är på väg, hästarna ges elchocker, skynda på, skynda vidare. Cocacola-tomten memorerar köpvanor. Hur man vinner marknadsandelar är ett jobb som vissa anser givande. Hur man vinner över hösten och vintern är ännu viktigare. Tycker jag. En text som går in och lägger sig i kroppens säng och vårdas där, tack.
2009-01-05

  Per Teofilusson
känner inte precis doften av kardemumma i den morteln. "Mala mala mala hjärtan mala mala mortel. Kom vi sjunger alla tillsammans (jag är lärare i flum, så att, jag får)!" Grovkornigt malande. Svepande sladdriga seniga rynkiga runda beniga underarmar på rad, mala mala, "kom kom kom det kommer fler, yeah, mala mala mala" Det strömmar till folk från gårdshusen nu, från dagiset mittemot, från servicehuset runt hörnet, från ICA, kyrkans folk, bankens folk, förvaltningens folk, A-laget skrålar "mala, mala, mala". Ja, det börjar smått dofta kardemumma om sorgen, yes, känner ni, känner ni!

Oavsett min harang. Viktig text, välskriven, hymn (att läsa från skrikande till viskande).
2008-12-15

  Elin Katten Lo VIP
Jag får ont i magen av den här. Den påminner och väcker minnen. Konstigt att saker man läser, kan göra så. Eller så är det naturligt. Tänker på barndom, och de vuxna som skulle lura med en på saker. Som skulle locka den dumma ungen. Till saker de visste gjorde ont, men det visste inte barnet. Ungefär så.
Obehagligt.
2008-11-30

  aftermath
en agressiv ton slås an,
så rik på övertoner och pondus.
november kan ta lite stryk tycker jag,
ont ska ont..
jag njuter gott av mortelns som kväser och dräper.
smärtan ska inte förringas på något sätt när det kommer till kraftfulla känslouttryck som här,
du har satt det på pränt,
förstärkt och komprimerat på skickligaste sätt.
tack för läsning!
2008-11-21

  Anna Frölander
Jag tänker att du först presenterar mig (läsaren) för nutiden och därefter följer minnena, eller mer smaken av dom... ett förr som ska malas sönder och som jag som läsare bjuds in att delta i. Det blir otroligt effektfullt, känns som ett styrkeprov, inget kan sätta stopp för detta malande. Din text känns också distansierad (som att jaget har distans), att det är med en lekfull njutning som sönderstötandet sker. Jag gillar det skarpt. Och du bjuder verkligen på nya grepp, det är ett sant nöje att läsa dig. Tack!
2008-11-20

    Melona
jag har läst denna flera gånger nu,
och jag vet att jag står stum inför orden,
smärtan som krossas i denna mortel av
hjärta

och du rör dig, med poesins blod i dina bokstäver,
skriker, slåss och bränner mellan raderna och jag vill fan bara rädda alla tårar från detta diktjag (eller är det mig själv!?)
och jag kan fan inte låta bli kattinc att känna din mästerliga poesi
som min, alltså
ja du skriver som om att jag är den...
eller är det för att jag applicerar dessa spruckna sömnar till mig själv, självklart är det så
och jag vet fan inte varför jag alltid har så svårt att formulera mig efter din poesi - du är ju fan så jävla bra och det är väl kanske därför
för att du skriver med blodet och allvaret över axeln

ja, jo så är det

och hela dikten är
mästerlig i sig...

tack!
2008-11-17

  Nina Ahlzén
ja, du sätter sannerligen tonen. "men det är en vacker morgon och

allt kan förlåtas,

krossas och förlåtas ", lite passiv/aggressivt, liksom undertryckt hat (?), och sen som en sorgesång med upprepningarna; "mala foster", "mala hat". Det är återhållet på väg att brista, och så den briljanta avslutningen, "inte alls så det gör ont". Alltså, jag tycker det gör fruktansvärt ont, en otroligt välskriven dikt, det bubblar och pyr inunder. Mäkta imponerad och glad att du skriver här!
2008-11-16

  Ulf Lagerholm
först presenteras en förutsättning, nästan som en trailer, om vad komma skall, med bla den otroligt starka passagen;

"jag mal torkade sorger i min mortel,

en hjärnskål utan sömmar

men det är en vacker morgon och

allt kan förlåtas"



det var mycket länge sedan läste något med en sån vacker och "effektivt" dynamik, ordvalen, morteln som en hjärnskål utan sömmar, å sen det där med vädret å att allt kan förlåtas, allt det där skulle i allafall jag vara stolt över att ha frammanat

det är nog det här med sorgen, ilskan och förlåtelsen blandas så väl i den där morteln, som gör att jag upplever slingan autentisk och hårresande, det är just så en medkännande och klok människa försöker komma över svårigheter som skjöljer över

tack hörru, för ditt vackra och poetiska nedslag, på denna annars tämligen povra sight
2008-11-16

  Bodil Sandberg VIP
som jag sa om den förra dikten så är även den här oerhört spännande..jag vet inte hur bär dig åt...att få till just den där stämningen..så man bara fastnar..du är ett ess på det - i lockande pockande ton...viskas här det onda ur hjärtat

suveränt snyggt kära poetissa
2008-11-16

  KristinaE
.. mala, mala och mana fram försoning i hjärtats innersta vara tar kraft och energi i tålamod!!
2008-11-16

  Måna N. Berger
dunk.. dunk.. låter morteln, som ett hjärta
2008-11-15

  Kristina Wallbing
Kusligt, med galna lysande ögon! Men också sorgligt. Och din typiska röst som så snyggt balanserar på vass egg! Applåd!
2008-11-15

  Bjarne Nordbö
Kvällens bästa läsning.
2008-11-15

  Maria Zena Viklund
älskar din nedmalning här mala ner allt obehag inte alls gör det ont inte alls smakar bara gott. Applåder!
2008-11-15

  Nina V A
hur du i din upprepning maler ner oss i denna din text med sitt vemodsgrå anslag. Avslutningen har en melodisk ton som jag tycker mycket om. Låt oss göra något finkornigt av allt vi mal, en nypa friskhet. Spackel och krackelerade kakor - November i sin eftertänksamma mörkerskepnad, bygg på eller bygg nytt, allt kan (be)röras.

"bara mala lite stillsamt

inte alls så det gör ont"
2008-11-15

  Carola Zettergren
Hjärnskål utan sömmar bara det...november,lite stillsamt inte alls så det gör ont,fast det gör det ju!!!!
2008-11-15

  Ulf Lagerholm
återkommer till denna bubblande dekokt, jobbar, detta är stulen tid
2008-11-15
  > Nästa text
< Föregående

katt.inc
katt.inc

Mina favoriter
förtätning
gropen