Löper gatlopp utan ände
finner platsen där gud vände
bort från skapelsen han gjorde
elakare än han borde

Hittar vägen, den han glömde
bort i sömnen när han drömde
att han misstagit sig bara
när han skapat mänskors skara

Där är asfalterad yta
och jag känner orken tryta
när min qvadriceps blir svullen
av att stiga upp för kullen

Ty den vägen den är brant den
leder ända fram till kanten
där en ättestupa retar
sinnet på den livet letar

Kastar mig ändå mot djupen
livsvist styrkt av sista supen
kraschar ansiktet mot gatan
som gud glömde skylta "satan"

Så har horans sista gatlopp
slutat mot en djävulsk hatkropp
och det samhälle gud glömmer
sopar upp en kropp och tömmer

den tillsammans med allt annat
som har tappats, slängts och stannat
utanför den dörr gud reglat
Som ett livlöst ord bespeglat