Det finns i livet stunder
då allting stannar upp och liksom tvekar
mitt under tidens larm och brus
en sång kan höras långt ifrån och ekar
som om en nattlig himmel
upplyses av ett sällsamt ljus
det finns där ute bortom världens vimmel
och oberört av timmar och sekunder

Jag söker sångens mening
men aldrig får jag veta hur den lyder
sången jag hör har inga ord
det är en gåta vad den sång betyder
som droppar, väller, porlar
ur himmel och ur hav och jord
jag hör hur tusen mänskoröster sorlar
än skingras de, än möts de i förening

Från väster och till öster
bland stjärnorna på himlens mörkblå kupa
där blicken går sin vilsegång
till rymden höga och till havet djupa
dit flyktar det som varit
och alla minnen blir en sång
Så blir en gång när jag ur tiden farit
min stämma en av sångens tusen röster