Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

inför havet är mina ord fattiga


i det främmande
vilar min flykt
som lik
flöt jag i land

annorlunda reste
sig staden
kvinnohänder
tvagar min kropp

marken är het, naturen är tom
tystnaden som lever bredvid

man målar mig
i fåglars färger
mina vingar
blindare än natten

det mörka och det vita
strålar samman
för mig till stränder
där jorden dallrar
där sagan är sann








copyright © Ari Eskelinen 2008




Fri vers av arie
Läst 2685 gånger och applåderad av 70 personer
Utvald text
Publicerad 2008-11-21 21:09



Bookmark and Share


  Sonja Sidorow Lapington
Metaforernas mästare!
2010-07-10

    ej medlem längre
Du har en underbar poetisk förmåga, som du bara måste fortsätta använda, Arie!
2010-02-17

  Berit Robin Lagerholm VIP
En dikt där ord målar bilder och olika fragment som samklingar till helhet.
Mycket vacker och jag tycker mycket om. Poesi
2010-01-15

    ej medlem längre
underbar poesi, tycker mycket OM!
2009-10-27

  glittertindra
njuter när jag läser denna..
2009-10-25

  Suzy med punkterna
Poesi i hög klass helt enkelt
2009-10-10

  Eva Langrath VIP
Dina ord målar en tavla av liv som möter och skapar sammanhang
i mystiskt samklang. Magisk text.

Eva
2009-01-25

  Connie
Så möter mitt öga dig på din färd över havet. Jag ser texten glöda i den stillnande skymningen, Du blottar din skönhet och orden rullar vidare.

I dina rader flyter den första skapelsens ljus, man anar havets Medusa där hon vilar i vågornas söndertrasade skum.
2009-01-17

    cognitive slender
fint...knappt talför och inte ett ord strömmar ut.....
2009-01-14

  Måna N. Berger
En skapelsemyt, som jag läser den. Mäktig! Vacker och ödslig.
2009-01-12

  Carola Zettergren
Andlöst vackert!!!!
2008-12-05

  lyckeli
otroligt välskrivet

sparas i bokmärksalbum
och det enda jag tillsätter
är lite glitter
2008-12-02

  Maria Zena Viklund
ja visst är sagan sann och du skriver den! fantastiskt utmålat, bokmärke!
2008-12-01

  Sladjana Zubcevic VIP
Underbart skrivet.
2008-12-01

  H. Karla
Får en känsla av avskalad verklighet. Självklarheten klär av sig själv och blottar sin egen fantastiska figur. Får lust att resa.
2008-11-29

  Nina V A
Finner mig stum men rikt berörd Arie och förundras över hur allt strålar samman. Magin i dina fingrar. Pånyttfödelse av dubbelbottnat slag - som i skikt av dimensioner och jag blottar försiktigt dess sidor, följer formen, urgröpningen och dess tysta tal. Kraften vibrerar. Ur flykt och att landa. På något vis ett avskärmat perspektiv, en passage fram till något större. Så känner jag. Magi.
2008-11-28

  Bjarne Nordbö
Jag har levt med denna dikt under ett nattpass. Det finns någon form av urkraft i den. Den liksom är så total mot mig att jag inte kan värja mig.

Perfekt skulle jag vilja säga.
2008-11-28

  Inkarasilas
Scrollar upp ner upp ner upp och bara sitter stilla. Klockan är exakt 03.28, kan inte sova. Nu fan blev det ännu värre. Förundras över att något kan vara så förbannat rent när jag bara skit överallt. Bilden, det är revben. Kunde något passa bättre? Pånyttfödd, renad och upstigen ur hav. Andlig dikt, det är fan som en sång Oändligt skönt att lyssna läsa och se, äter med ögonen. Glor på revbenen dock, fantastiskt. Reser mig upp tittar genom fönstret, är du där någonstans jag blåser en storm att föra fram dag. Underbart sa jag.
2008-11-28

  Mygg
Vilken makalös text. Orden tar sig in i mig och lever sitt eget liv, formas till tankar som växer till känslor som säger att sagan är sann!
Ord må vara fattiga men vilken kraft de äger!
Tack Arie för en fantastisk upplevelse!!!!
2008-11-22

  Karin Rosberg
Oh, Arie vilken underbar dikt!! jag följde med dig på färden........så berörd jag blev över ord som verkligen tar tag...... och överraskande inslag och slutet........som ramar in i gott!!!
2008-11-22

    Melona
något av det mest vackra, innerligt sorgliga jag läst i hela mitt liv...

arie,
din penna så skör och öm
med svärtad färg,
du skriver så man måste läsa och framförallt
känna sig fram emellan raderna...

ja, titeln
kan inte annat än hålla med,

tack tack
för din röst
som talar
så jag hör
med mina ögon
2008-11-21

  Ulf Lagerholm
denna vackra dikt har en grundfärg, en bottenklang, germanerna har döpt den till entfremdung

jag kan skönja en katastrof längs med tidsaxeln, en paroxysm, en ström av eld och flytande aska, ett inre utbrott som innebar total ödeläggelse

när allt väl lagt sig, när berget äntligen tystnat, och färgerna hämta sig, var landskapet något helt annat, nyanserna inte de samma

du skriver mycket god dikt broder
2008-11-21
  > Nästa text
< Föregående

arie
arie