När jag blev tipsad av en medlem här som jag faktiskt fick kontakt med'via vilda webben(som jag sdan länge gått ur), så fick det mitt hjärta att dansa
av lust.
Nu med över ett års erfarenhet på denna sida så vet jag inte vilket ben jag
ska stå.
Vad är poesi?
Är jag en poet?

Ibland styrs jag mycket av känslor, och det påverkar givetvis mitt skrivande.
Men är det korkat eller skit??
Jag trodde att den här sidan på något sätt stod för att uttrycka sig.
Poeteiskt, visst, men det finns ju många sätt!!??

Jag blir ledsen över att läsa vissa människors ord...
Blir också arg...
Frustrerad...
Glad..
Lycklig..
Själastrålande...
Upprörd...

Vissa bär sin kunskap med stor respekt från mig.
Då när jag riktigt tänker efter, så respekterar jag faktiskt deras åsikt.
De som är lite mer lärda än jag och har mer kunskap om poesi.
Men det betyder inte det att mina kommentarer och mitt tyckande
är skit.
Vem har rätt att gå in i mitt hjärta, min själ och avgöra vad som är rätt och fel??
Jag blev lite uppmärksamhetsglad ett tag, och det erkänner jag motvilligt.
Jag har väl ibland en liten form av bekräftelsekänsla.
Men nu har det fullsändigt ändrats.
Allt sedan en viss debatt på forumet om vem som har mest värdighet att bokmärkas eller inte.
Det kanske är så att vi tilltalas olika av ord, poesi, skrivelser.
Ibland har jag blivit förvåndad över då en kanske lite mindre bra text av mig,
hamnat bland de mest läsvärda. Och då har jag nästan skämts.
Men...
kanske vi uppskattar skrivarvänners engagemang, och får upp ögonen
för "en annan stil" i skrivandet.
Kanske finns det många som gillar skrivande om romantisk kärlek och målande av bilder i sina ord.
Jag gör det...
Men jag är sannerligen inte enkelspårig.
Jag älskar ord av alla de slag.
Uppskattar budskap som man får leta efter mellan meningar.
Men gillar därför poesi med enkelt rakt budskap.
Vad är rätt?
Vad är fel?
Allt är rätt...och känslan av att få uttrycka sig,utan att jämt tänka
efter på varje bokstav och mening man skriver, är riktigt skönt.
Befriande.
Sen får var och en bedöma efter eget förstånd och tycke.
Det här med vem som är mest bokmärkt eller inte, har jag aldrig
brytt mig särskilt om.
Jag läser och skriver det jag tycker om.
Men jag gillar även dikter där jag som läsare får en utmaning
i att tolka.
Sen är det oerhört skönt att få läsa det som lägger sig som en
bomullsbädd kring hjärtat.

Nu undrar jag förstås, hur många som orkar läsa igenom denna
text, så jag kanske för en gång skull inte har utryckt mig i onödan.
För så har jag aldrig, aldrig någonsin känt i nån utav mina texter
förut.
Jag tackar för denna sida, men blir mer och mer ledsen över hur man ska
försöka dela upp sig i fack.
I ordets värld finns inga fack.
Inga graderingar.
Där är känslan för skriften som regerar.
Både för den som skriver,
och den som läser!!
Jag beundrar alla som har modet och viljan att delta!!
//Eva