Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det gjorde så ont av saknaden trots att personen inte gått ännu, ensamheten någon timme efter.


När jag sprängdes

Tystnaden gräver ett jättelikt hål med sin skopa och fortsätter sedan långsamt gräva det föregående djupare, vad finns i änden av alla hål som spränger och exploderar, de som transformerar kroppen till en handgranat så villig att sprängas hellre än att leva precis i mitten mellan dess mening och aktion.
Jag är utan vilja att kämpa emot, det gör ont men den huggande känslan som är precis innan bedövningen, ofrånkomlig smärta den lindras genom tanke och hjärtats varma.
Jag fick lite mer av dig nu, hann slappna av med dej igen och så iväg susade du i nattens övergång till dag.
Jag sprängdes inifrån och gråter stilla i hopp om att tiden aldrig kunde gå fortare eller snabbspolas, jag vill inte vara utan dig. Vad vill jag säga av det som målas utan ords beskrivning och som kortats ner i ord som inte räcker, jag når inte upp min sinnesstämning i verbala uttryck och vad var det jag ville bli?
Just nu minns jag ingenting, mer än den blick som kämpade att hålla mot gråt, som sade allt så bra och gjorde att det började storma. Väck mig när denna långa natt tar slut och när jag vaknar vill jag sitta i din ficka.
Hand, Fot, Ögon, Doft,
Allt får mig att skälva och skaka av hårt välbehag i exploderande etapper och med gråten i halsen, och orgasmen i magen, med ljuva stunder och varma pussar, jag skakar och jag vet, att när du inte är hos mig, ja då andas jag på halvfart. Går som ett spöke och allt för att få drömma bort dagar och de nätter jag sover, att jag sitter i din ficka.
Bredvid det söta lammet.
Jag vill vara din docka, din värme, din sång i tystnaden, din kärleksballad, den vi skapar och de bilder som raseras när du skapar, de tillfällen när du vandrar, då skapar du, det som jag inte kan fatta grepp om, det som gör mest ont, det som gör att jag glömmer bort vad jag gör så långt ifrån dig.
Jag kan inte komma över att jag har svårt att sova, att du luktar så gott, jag vill ligga på din mage och lyssna efter dina andetag och skratt, se lyckan när den är större än allt jag hittills inte lyckats säga för det finns inget sätt att säga det på.
Inget är allt och du är det totala. Jag är bara ett tecken i mitten som ett plus typ.




Fri vers av Cizzi
Läst 341 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-11-25 01:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cizzi
Cizzi