Lyckligt slut

BORT - GÅNG/ HUVUD-LÖST

Händerna bär upp armarna.

Fötterna går iväg med benen,
fästade vid bålen.

Skuldrorna bär upp hattbrättet -
under kullen dämpat gny och gnäll.

Hatten bärs nertryckt på skuldrorna
när den styr rätt ut i vattnet.

Guppar ännu på ytan.

Sjunker..

Övriga genrer av vera gade
Läst 453 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-11-26 22:09

Författaren vera gade gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.

Skriv ut
Spara som PDF

Madeleine Ågren (Maduska) Burr. Och skratt. Och funderingar. 2008-12-24

Ulf Lagerholm denna var gosego, äntligen nåt att hala in, syna litt extra där i håven, iblann har man anledning tacka den blinkande stjärnan där ovan, att man trots allt tog sig igenom alla vedermödor, slutförde sin skepparexamen 2008-11-28

KristinaE *L* åt allvarsord med skämtsamt upplägg som med få ord ger en tanke om livets väg mot eller till vilan ... ! 2008-11-28

© anakreon Tack för dagens bredaste leende från en man som aldrig bär hatt. Carl-Erik 2008-11-28

© anakreon Tack för dagens bredaste leende från en man som aldrig bär hatt. Carl-Erik 2008-11-28

-Ulla Tilemo- Ibland känns det verkligen som om man går under och drunknar... och inte orkar man som förr heller, för då var man ju som en sådan där rysk docka, och när man åkte ner så åkte man alldeles strax upp igen. En skämtsam text vid första läsningen....innehållet djupt seriöst. 2008-11-28

Eva Langrath Med humor beskriver du känslan av kroppens trötthet. Eva 2008-11-28

fågel grå Du är så klurig och bra. 2008-11-27

Gunnel Eriksson Den här dikten måste man fundera på! 2008-11-27

ej medlem längre Surrealistiskt men ändå trovärdigt. Bra! 2008-11-27

Njord Läser detta som en drunknades vandring. Otäck men vacker. 2008-11-27

vera gade Till Rachel: åldrandets obeveklighet 2008-11-27

Rachel Roth mystisk, många tankar. vad händer egentligen? känns otäck 2008-11-26