Så står ett sekel bort en ödslig stad
ett ofött frö av längtansfyllda tankar
Vid tullen står en hemlös själ och bankar
ett skarn av hor som flytt ur skamlöst bad

Men utanför ska vågor lätta ankar
och om en boksynt skummat vindens blad
så står ett sekel bort en ödslig stad
där gränderna är liv som mänskor vankar

dock om du en dag finner horan glad
ska höras hur den tomma längtan klankar
på dig som månne oskuld högre rankar
men ser du själv din egen själs estrad
så står ett sekel bort en ödslig stad