Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
gatliv


sonett för en hora



De namnlösa får spegelglaset svärtat
när blicken söker ord att hitta hem
och svaret blir ett evigt utsagt -vem
mitt ansikte får skuggans plats i hjärtat

I ensamhet blir ränder piskan snärtat
till ett med jaget i en läderrem
att söka svaret där bland alla dem
som upphöjt makt att vara allt som smärtat

Men namnlösheten stannar alltid osedd
i skymningen där hunger blivit allt
ett gatstensliv i spegelns tysta grav

Så väntar den som aldrig blivit ombedd
när livet är som glaset tyst och kallt
och horan lever alltid vad hon gav







Bunden vers (Sonett) av halmstrå
Läst 591 gånger och applåderad av 11 personer
Utvald text
Publicerad 2008-11-27 09:23



Bookmark and Share

  lodjuret/seglare VIP
populärt att skriva om horor just nu eller vilket fall om horeri
2010-12-05

  Inkarasilas
Storslaget, tekniskt fulländat i stort sett oslagbart i sin genre, hårt, realistiskt och suveränt skrivet hej hopp i galopp och tusen små stjärnor längs kometsvansar av eld!
2010-12-05

  peter markurth
grymheter i sinnet,bra...
2009-01-31

  "Silver" VIP
jag har läst denna ett antal gånger nu. hela tiden hittar man nya djup i den.

först måste jag ju säga att du är en av de bästa jag läst här, just med den intressanta kombinationen av det realistiska innehållet och den tekniska skickligheten med språket. rimmen märker man inte ens, helt självklart finns de bara där och man kan gå rakt på innehållet, där namnlösheten är en snyggt återkommande röd tråd.

i en så skickligt skriven text är det intressant att titta på små detaljer, speciellt eftersom jag ofta skriver i sonettform själv och försöker lära mig. funderar lite på fjärde raden där en ny mening börjar. skulle man kunna få den att flyta in bättre, så att det blir en snygg hel mening som i andra strofen? "ett ansikte med skuggans plats i hjärtat" kanske? stämmer det med innehållet?

applåder i massor, förstås!
2008-12-12

    papillon
Den spröda spinettklangen hos sonetten har mest kommit till sin rätt i dikter om spröd kärlek, förandligade naturupplevelser, kyrkobyggen och svala reflektioner om livet i allmänhet och poesin i synnerhet. Du för in denna 800-åriga versform i en värld av iskall förnedring och likgiltig ondska där den skira formen plötsligt blir fullständigt hjärtskärande. Det är storslaget!
2008-11-27
  > Nästa text
< Föregående

halmstrå
halmstrå