Ni herremän med nya blanka skor
som nådigt söker plats i lyckans land
ska vakna någon dag bland gatans hop
och vara en av dem som sträcker hand
att mätta sig från dem som hellre glor
än räddar någon från den livets grop
som bottenlös kan bli den mörka strand
där liemannen höjt sitt gyllne stop


Se upp för lyckan, lämna gatans hor
ni höga män som trotsat hymens band
att finna glädje i en skökas rop
i lustans kalla glädjelösa brand
och sök att finna husen de bebor
som vet att ära sedlighetens dop
ty annars närmar sig den tidens rand
där liemannen höjt sitt gyllne stop


Se upp för lyckan är det frö som gror
och växer upp till skamlöst träd ibland
där vinden vänder bort i handlös loop
och väcker upp arméer av förband
som fordom var armadorna som for
i satans flagg i tjugo bistra knop
mot det som annars kallas tidens tand
där liemannen höjt sitt gyllne stop

Så gäller det, min vän att vara bland
de fåtal som i livet får ihop
vad andra ser som fattigdomens grand
där liemannen höjt sitt gyllne stop