Tapetslickande
dumma varelse
det var ju bara ytan

fängslandes
famlandes
och det grodde inom mig
du planterade små frön
i mina porer
förgiftade
varenda cell

inponerade,
jag importerade
från dina grunder
det fanns faktikst stunder
som jag trodde på dina under
och blev kvitt alla vidunder
jag hade fel.

Jag offrade
och själen som anslöt sig
accepterade
livnärde sig i drömmarna
och förhoppningarna

du kunde väl gett mig,
en endaste varning åtminstonde

du broderade kärlek mellan
mina lungor
skapade mina andetag
och lämnade mig
med händerna döende av kylan!

(och det löjligaste av allt, är att
det tog ungefär en dag, att komma över dig)

och jag skrattade imorse
för jag insåg

att du leker lekar
med såna som nekar
dit du pekar
jag tvekar inte en sekund,
en minut,
eller två
jag kan förstå
men jag ser ner
och ler mer
och ber fler gånger
jag har ingen ånger
för det gör så ONT att uppoffra

nagelbandssköra ord
skapades i nuet
men de räckte bara i din
verklighet
och ibland kan jag undra
hur det blev som det blev

Du har gjort mig desperat!
Konstodlad genom hat!
min vän..

och jag skrattade imorse
för jag insåg
det var ju inte min förlust

tapetslickande
dumma varelse
det var ju bara ytan..
du förälskat dig i
vad hade du då förväntat dig
för konsekvenser

och jag insåg
det var ju din förlust

och vad jag skrattade imorse