I över femtio år
min favoritdocka
bredvid skrivbordet
mellan mig
och bibliotekets hyllor

min ledsagerska
mot lärdomens överdrifter
skyddet mot religiös verklighetsfrånvändhet
min trösterska
vid de vuxnas svek

Ett plötsligt brak
till synes oförklarligt
välte hyllan ut sitt innehåll
den tryckta kunskapen
krossade dig

Vem ska nu se på mig
med barnsliga ögon
skyddet mot de vuxnas värld
mitt värn bland inbillad erfarenhet
min vän mitt i allt?

Medan tårarna rinner
vid oersättlig förlust
till dig lilla vän
går tacksamhet
ur djupet av min själ

Du, min allra käraste docka,
har lärt mig mer än de flesta
Du är den som lärde mig lyssna
till den ständigt lilla flickan i mig
Hon som uppfostrar mig

till en verkligt vuxen