jag ser dig inte längre
åtminstone inte klart

inte sådär tydligt
som något väckt av häpnad

ännu ett nervgift är immuniserat


~


att jaga runt ett mysterium
lystna blickar, sedan valiumfasen

kattsträckta ben och en gäspning

ja, locka locka

en ointresserad bortblick
och musslan vill öppnas
kanske glänta för en sekund

det är ett spel för idioter
och jag vaggades
jag också i moder


~


alla händer din man skakat
det skrämde mig förr

nu ser jag mest med förakt
hur dessa dina ärvt dem

skakningarna

vidderna, den kompakta jorden
som omger gården

du, vila järnlunga
i bäddad blå jord


~


det finns nätter
de kalla fuktiga

då jag stannat halvvägs
på grusuppfarten

sett dig trevande
tvekande längst där ute

där, i nattlinnet utan snörning
där gammal sjöbotten möter skog

en irrvandring mot strand


~


vad som andades ditt mod
kvävdes med svalorna

de som inte hade något
med utomhusväder att göra

det vet du nu

om du bara visste
hur de lyfte med endast en avsikt

att lyfta roten ur ditt hjärta

den du surrat i blå jord
den förr så fuktiga


~


jag var älskaren
det mjuka under livet

du, du var bara kall
en aning glittrande

jag ser dig inte längre

jag är väggens färg
flagorna som lossnar

romanen på ditt nattduksbord
den som gick ner på knä

där någonstans vid mittuppslaget


~


så gnugga du, fina frun
samla avskrap i en ask

fläckarna har fäst
och jag ser dig inte längre

nu när din blick
äntligen har börjat flacka