1. Jag går förbi en byggarbetsplats, det är centralstationen i Uppsala som de håller på och bygger om och gräver i. En liten pojke med alldeles vita gymnastikskor håller allvarligt sin farfars hand hoppar upp och ner fast så lite att det knappt syns, det är mer som om han vibrerar. Farfars hand är stark och hans arm hänger stilla, oberörd av barnets oroligt uppspelta rörelser. De har stannat för att titta på grävskopor och lastbilar och allt som för oväsen och driver upp damm och pojken kommer att minnas denhär dagen eftersom resten av staden är så stilla och hetdallrig men här rör sig maskinerna som trötta djur på zoo och skrämmer upp grått damm ur asfalten.

2. Jag gick längs söder mälarstrand idag och vattnen i Stockholm bredde ut sig bredvid mig. Det blåste genom mig och genom mina blodkärl mina tankar och det blåste upp dörrar i mig som jag inte vågat öppna på länge. Poesin lindade sina starka armar om mig så hårt så att jag nästan inte kunde andas och jag lyftes en centimeter över marken. Jag flög fram och vattnen virvlade fast det inte syntes för ytan var i vägen men nere i djupen virvlade det och drog ihop sig till oväder och vad jag har längtat efter det länge att det ska blåsa upp att det ska börja. Storma.

3. Jag står och ser hur du flyger nerför slussen på din farfars cykel bortåt gamla stan som en svala som dyker ner från takpannorna. Jag blir stående kvar med känslan av din starka kropp i mina armar. Jag är svettig nästan överallt och bär på filten och termosen i en röd tygkasse och i väskan har jag allt som är nödvändigt: smink tamponger nycklar och tuggummin. Jag blir stående. Tänker på sushitjejens tatuerade mage som syntes nedanför t-shirten och ovanför jeansen och hennes leende när hon sa vilken gentleman för att du räckte fram kortet med säker min och sa att du betalade för båda och mitt resignerade tack.

4. Vi hade precis lagt oss på mage på picnicfilten som var röd och av fleece och vi låg och såg varann i ögonen och vi kände att vattnen virvlade fast det inte syntes för ytan var i vägen men nere i djupen virvlade det. Och den där vinden som jag väntat på kom äntligen och blåste bort påsen och skräpet. Du sprang upp och försvann efter de flygande servetterna som flaxade som vita fåglar över gräsmattan. Jag satte mig upp och när du kom tillbaka med skräpet la vi oss aldrig ner igen.