Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag som betvingar stormen, ser du hur jag skälver

ljuset från bortom granarna falnar
stigen slingar enslig bort genom
dimman av min förvirring
det lätta ljudet av barfota steg
når min grova hud som en smekning

jag sydde min mantel av mörker
av dagg vilar pilträdskronan
på min stolthet
jag grävde omkring mig
och reste en häck
av rosentörne
länge krävde jag lydnad från bergen
och betvingade stormen
med min vrålande röst
men livet lät jag ströva vidare
förbi den vildvuxna plats
där ingen hand får hållas i järn
utom min egen
jag släpade klippblock till druidernas röse
för att gömma det
ingen fick nå

hör du sången från min kedja
rasslet från min spruckna strupe
och skärvan av mitt ljus

ser du osäkerheten
ljudet av ditt närmande ger mig
jag som orädd tar varje strid för någon annan
men flyr mig själv
känner du hur beröringen
av din tanke
flämtar i mitt bröst
och hur din blick
är som mjuka läppar
på en oändlig törst

hur föreställningen om ditt andetag
på mina slutna ögonlock
rodnar på min skymning

du som dröjer bortom gränsen
för min ensliga styrka
ser du hur du bär liv
i dina sorgtyngda händer
hur nyckeln till din hemlighet
känner blodet som strömmar i mina tinningar
och svagheten i mina bojor

du som inte går att se
och som höljer dig i slöjor
av ditt förflutna
ser du hur vacker du blivit
av ensamheten och hur det
blåser ljus

i mig




Fri vers av Paedur
Läst 741 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2008-12-05 20:15



Bookmark and Share


  dead_prez
fan vad du skriver bra, kristallklart.
2008-12-09

  clueless
Helt underbar/Clueless
2008-12-09

  Maria Zena Viklund
kan bara säga att jag älskar denna

"du som dröjer bortom gränsen
för min ensliga styrka
ser du hur du bär liv
i dina sorgtyngda händer
hur nyckeln till din hemlighet
känner blodet som strömmar i mina tinningar
och svagheten i mina bojor"
2008-12-07

  Shininkagemusha
"jag som orädd tar varje strid för någon annan
men flyr mig själv"


-shit, jag kan inte säga annat.
*bugar med djup respekt*
2008-12-07

  Burn
Jag gillar verkligen den här uppdelningen i jag - du som delar dikten, från ett jag till ett du. Och hur jaget kämpar med sig själv, med sin styrka som kanske i mycket har rest sköldar mot andra. Och den vackra meningen "jag släpade klippblock till druidernas röse", som följs av döljandet - och därmed en viss ensamhet. Det är härligt att se kampen inuti, hur tveksamheten i styrkan leder till funderingar om värden. Hur närhet, närmande och beröring går rakt igenom pansar och slår an strängar med instensiv längtan. Det är en konflikt, en stor konflikt, av stor betydelse, om något viktigt. "Du som dröjer bortom gränsen för min ensliga styrka" är bra, den visar både på sin egen begränsning, som på uppskattning för den andre, som på att riktig kontakt är möjlig. Den viskar om beröring, med kvalité. Med mjukhet.

Det är svallande känlsor här, intensiv längtan, behov och möjligheten till ett nära möte. Med något. Med någon. Det är utsträckning, tangerande utanför sig själv - och därmed möte med sig själv.

Och så den underbara meningen: ser du hur vacker du blivit av ensamheten. Bara älskar den. Den har en otrolig tyngd, och visar på stor styrka och insikt. Och det är ju då det äkta givandet kan ske, det äkta mötet. Med rätt grund.
2008-12-06

  Lola
Att isolera sig mot livet är en falsk trygghet bakom en sköld som så småningom blir för tung för att orka hålla upp.
Den här dikten berör mig djupt, jag känner igen mig själv någonstans och minns platsen jag var på, alldeles för länge.
Du har ditt speciella språk, med och utan rim, en ton som gör det lätt att identifiera en 'Paedur'-dikt.
Fint.
2008-12-06

  Sanningsägaren VIP
vill egentligen inte skriva något här
men jag kan inte låta bli iaf
ja, jag har bokmärkt
för detta är en av de absolut
vackraste insikterna jag läst
smärtande skört
starkt omedelbart
mycket berörande
tack för att du delar med dig
/Åsa
2008-12-05

  lyckeli
skönhet finns i bilder
finns i havet
och dofter

skönhet finns i minnen
finns i längtan
skönhet
finns i dina rader


som skälver
2008-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Paedur
Paedur