du viskar
exceptionella synder
en nostalgisk sanning brinner upp framför mig
jag hävdar att vattnet rann ut i våra lungor
medan du påstår att mina missbedömda nödrop
stannade i vinden
vi hann inte andas mellan tidsskillnaden
dåtiden blir aldrig modern säger du
och ändå blöder vi bara för att minnas ärren
dansar runt likt objekt som suktar efter motstånd
jag lockar till dig närhet när jag egentligen bara vill
ro söderut till någon som förstår
vi nådde våran obalanserade kris
sekunden vi öppnade vinflaskan
du drog det längsta stået och
övergav världen innan någon annan
amatör hann före
jag spelar bob dylar på lägsta nivå och
organiserar ett nytt liv i skolböckerna
allt för att slippa tänka efter om
vintern är en illusion
för livet är väl mångsidigt?
mina färgblinda ögon har svårt
att hantera sanningen för
världen är bara en prydnad på fönsterkarmen
människorna leksaker och havet en dödsfälla
redo att svepa den som är villig
att göra en förändring
jag klipper av den röda tråden
slänger bort min förvrängda världsbild
suddar ut konturer enbart för att
slippa möta det självklara
målet kan aldrig uppnås
föränn jag släpper taget