Eldsjälar är vi få, men våra hjärtan slutar aldrig slå.
Ljuset vi avger utnyttjas av många. Ingen förstår oss, slut på denna vånda.

Vi brinner och vi glöder, ej längre kan ni såra oss så vi blöder.
Ser bortom er tomhet, era falska miner. Har en själ och tårar dom ej längre rinner.

Ni missar livet, känslor är hos er få. Stunder ni ger oss, inget kan bestå.
Era spår i våra minnen, avgrunden är oss nära. Smärtan och sorgen, på nytt har vi varit kära.

Uppmuntran och kramar, bekanta men även vänner. Falskhet och svek, allt detta vi åter känner.
Var finner vi tröst, dessa ord vi behöver. Lyssnar på oss själva, tills alla tankar gått över.

En kall dimma, den oss beundrar. Hur vi igen i dess grepp slumrar.
Öppnat vår famn, låtit hjärtat pumpa blod. Ännu en gång simmar vi i denna svarta flod.

Få klarar färden, kampen som krävs. En del reser på sig, andra dom kvävs.
Dessa starkare kroppar, modiga individer. Natt efter natt, lever dom igenom dessa tider.

Klagan och jämran, ert gnäll om fettet på magen. Ser inte lyckan, slipper vakna till gårdagen.
Vi har varit starkare än er alla. Hade gått under, aldrig hade ni kunnat klarat av att falla.

Små som ni är finns inga tårar att brista, för allt som ni var finns bara i en glömd kista.
Vem ställer er i skuggan, där ni med era simpla liv kelar.

Känn vår blick gå igenom er, kalla oss eldsjälar.