något om
en halvvuxen kontinent

fostrad i ocean
under perfekta kvinnobröst

köpta restaurerade, men ändå

kippandet efter syre
och önskan om sprängkraft

som en bedjan om översvämning
för en ny yta att gå på


~


i sättet du strök dig mot mig
som att inget fanns kvar att förlora

och hur jag vägrade bekräfta
lekte med respit och väta

för att få se dina fasta lår
skakande, längtande efter mer


~


som när du föste in oss på toaletten
den oundvikliga stakade gången

två nyrakade lamm mot påklädning

skruvade ur glödlampan
och gick ner på knä

hur det inte fanns
någonstans att fly

och hur blundandet
förlorat sin betryggande slöja

och hur jag mjuknade och hårdnade
i takt med varje korridorsteg
som närmade och lämnade utanför

jag kunde aldrig stänga ute
omvärlden såsom du


~


något om ett lyte
affischerat om bakgator

en sideshow i lyxförpackning
och en orkester som om den
vore född på ett tivoli

strålkastarljus bönande om elektricitet
suckar och pengarna tillbaka

om hur du skrev 1973
men var betydlig äldre

cynism och den svarta valsen


~


om hur du fick kväljningar
när jag mumlade något
ja, något om förälskelse

där högst uppe på fredsgatan
en våning i världen ovanför

vi var aldrig något annat

och hur du bytte ämne
visade filmen från ullevi

juli och bono
som om du redan hade nöjt dig
med att aldrig vara nöjd

stadiumrock och jag tappade tron igen


~


och hur din svarta vals
dansade nedför kinder

och fastnade på din defekta

framtanden du inte ville höra om

den jag älskade som det där fula
man inte kan slita blicken från

och hur du trodde att jag inte visste


~


jag vek alltid över lakanet
bet ihop och somnade

men oroligt
vaknande svettande

i mig rusade torne älv
en demonstration utan sak

en fråga som lyssnade
efter allt annat än svar

du var slussarna
de utan verkan, böjliga

vi, den svarta valsen


~


och jag blev
en avknoppning, ett eget lyte

ett vandrande tyst spektakel
någonstans mitt på solnabron

som om norra station
var ytan, den ouppfyllda

en symbol för poler
och allt däremellan

ett blåshål en bilvänlig park

därför drog jag mig alltid dit

väntande på samtalet
som skulle be mig
komma krypande tillbaka

ner mellan dina varma lår