kurar på säng utan överkast
flagnad stomme med ben som brast

av omilt kärleksliv i november

rullandes cigaretter och hår runt fingrar
luktandes gul lök
och kaffesump

i trosor jag borde byta
för de bär dofterna av dig
och jag står inte ut mellan fultapetserade väggar

klättrar tankar att sjunka vackert djupt i sjö
eller att skaffa, köpa, stjäla en vackrare man
grannen intill eller bredaxlad mellaneuropé
med ögon som tjärnarna i norrbottens skog

fast vad vet jag, för jag har aldrig sett en sån

lägger ordet älska i repad skålformad hand
spottar och ser genom lins hur det flyter ut

drar med finger över läpp, blodig av tankar och tugg

över bröst och mage, dina fingrar, svettigast
men längre bort än andras
och mina lår är vackrare med inga fingrar

för fingrar stannar aldrig kvar där de ska

du sa att jag var allt det jag aldrig önskat vara
och du sa orden som jag kräktes när du lämnat
för jag ville inte veta vad de betydde

jag sa till dig att gå, menade stanna eller inte
för vad vet jag vad röda läppar säger
de som blivit sårade tills förståndet dog


stannar på säng med ben som brast
köper vackraste, fläckigare överkast


och lever med lår som gör sig vackrast allena