Den blinde frågade, hur finner jag kärleken ?
den lugna viskandes rösten från universum svarade, den finner du inte, den finns bara där
Den döve frågade, hur hör jag när någon älskar mig ?
den lugna viskandes rösten från universum svarade, det hör du inte, det känner du
Den blinde frågade med högre röst, men hur skall jag som inte ser, se om den finns?
den lugna viskandes rösten från universum svarade, samma som den döve, du känner det
Den döve frågade även den med högre röst, hur skall jag som är döv, höra någon säga orden?
den lugna viskandes rösten från universum svarade, det är inte orden du skall höra, utan känslan av allt som finns där
Den döve vände sig till den blinde, gestikulerade vilt för att få kontakt, den blinde svarade genom att titta sig omkring men kände bara luftdragen från den döve
den lugna viskandes rösten från universum sade, ni förstår inte varandra just nu, ni ser inte vad den andre ser eller hör vad den andre hör, men känner ni, så kommer ni märka hur väl ni passar ihop
Den döve tog den blinde under armen, den blinde log och sa, hör du ?
nej du kan säga vad du vill sa den döve utan att hört "orden", jag känner bara din tillit och att vi kan "gå" hur långt vi vill så länge vi är tillsammans
Den blinde log, ja, jag känner sådan tillit att tillsammans med dig är jag beredd att vandra vägarna fram för jag känner hur vi finns för varandra