Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag önskar...


när jag blir stor [om jag nu någonsin blir det]

När jag blir stor så önskar jag att jorden inte fortfarande är bebodd, jag önskar att alla helt plötsligt förstod (, förstod min hint och drog)

Eller om alla bara kunde gömma sig en stund, för ungefär en dag. Åtminstone bara i ett litet tag, så jag kunde få en dag då jag bara var jag. Typ, lära känna mig själv, skaka hand och säga hej (kanske till och med lära mig att säga nej), tala ut tills jag gör bort mig och önskar att jag för alltid förslöt min stora trut.

I alla fall, när jag blir stor så önskar jag att jorden är obebodd, att det kom en stor jävla smäll och att alla bara dog.

Och jag skulle dansa runt i en stor grön skog tills alla träden undrade och frågade varför jag log, och då skulle jag säga att det var för att alla i hela världen dog och sen dansa vidare till en vackrare, mindre frågande skog.

Och okej, du hade rätt, du hade fel och jag önskar att någon brutalt kunde gnaga av mitt ben så jag skulle sluta tänka på mitt löjliga, påhittade sken som jag dansar runt och så falskt och fel avger. Även om det egentligen, på riktigt och i den verkliga världen är så himla jättefel.

Skjut mitt sken så ska vi sen få se vem som dansar runt och ler.




Fri vers av uglyfish
Läst 292 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-12-09 17:34



Bookmark and Share


    sleepwalking
Jag såg allting framför mig,
den bild som du så levande målar
Och du skriver så bra,
det hoppas jag du vet
och man kan lära känna sig själv
ändå, utan att världen är obebodd
och förstående. Trots att den
är frågande och krävande.
Trots att den är lite för mycket
ibland.
2008-12-09
  > Nästa text
< Föregående

uglyfish
uglyfish