i ensamhetens  boning  där jag nu mer bor , ett annorlunda liv , helt utan kiv, men på något lustigt sätt så känns det för tillfället helt rätt, jag som levt i ett ständigt rus där mitt bus gång efter gång placerat mig på isoleringens gång, ja du där finns det ingen sång . i fängelsets boning med tvingat folk att ständigt ha sig omkring äta jobba bo dag efter dag månaderna som blir till år år som blev till lite mer än 3 .......

där lärde jag mig  att i ensamhetens boning  trivas med mig själv  se mig själv för vem jag är  vad jag står upp för inför mig själv titta in var i början inte lätt, ja jag undrade faktiskt om jag verkligen hade hamnat rätt. Det totala mörkret som omslöt mig,va vad är detta , i min värsta förtvivlans smärta,jag aldrig någonsin kunnat ana så svart det va i min bana. Jag visste inte hur, jag visste ingenting,men jag hade en liten en på min axel som svara oj;smit inte nu , för det är ju bara du. Va inte rädd, jag finns här när du behöver bli ledd.

Jo den lille som på min axel satt, han gjorde mig ofta så fruktansvärt matt. Men han stod för sitt ord, han peppa mig o sa jo jag kan lova dig att detta kommer att bli så bra. Men jobbet det måste du göra helt själv, när man befinner sig i sin inre livsresa ,då är du allena och sann mot dig själv, det är jobbet som måste göras , om du förstår och vill dig själv väl. Jag vet utan mörkret o smärtan o sorger så stora, jag absolut dem inte kunde undvara.

Hela mitt liv i mitt inre gick i repris, ibland jag stod fast och höll på att frysa till is. Då var jag rädd och ville ge upp, jag ville inte leva mer, jag visste inte hur, näe jag var ju frusen till is. Hade ingen förmåga till någon ting. I dag jag vet, att det inga genvägar finns, jag var tvingad att genomleva varenda kris i sin fulla styrka gick dem alla i repris.  vilken smärta i mitt hjärta jag trodde ett tag att jag  helt galen var .

Okey här sitter jag nu , har mycket att säja ,så vilken himla tur,att jag detta forum blev ledd att hitta. Sen dess jag mycket här framför datorn sitta. Skrivandets ord jag inte kan vara utan , hela min resa finns skriven i text, jag började med ord förrvirrade o skrämda . Jag är glad att de är nämnda,  näe nu vill jag här sluta , jag återkommer en dag till nästa ruta...... upptäckte nu att jag söker rimm ,det blir i känslan flyt i ett stimm. Lite roligare o ej så tungt, där samvaron i rimmet o stimmet hittar varann............