Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vinterfrost

sakta rör jag mej framåt
med dessa svåra och tunga steg
genom den decimeterhöga snön
på ängen där jag bor
vill verkligen inte koncentera mej på nått annat
än att bara försöka komma till andra sidan
att lyckas med det betyder så mycket
för något måste jag verkligen klara av

efter halva vägen
känner jag hur svettet rinner ner från pannan
fast än det är vinter så känns det som sommar under min jacka
är tvungen och stanna för att frysa till mig lite

där står jag
i mitten av ängen
och bara kolllar uppåt
ser hur stjärnorna och månen lyser upp snön som håller på att falla från himmelen
de ser så mjukt ut
att det verkligen finns något som snö där uppe

jag bestämmer mig fort för att bara sjunka ner i snön
och där ligger jag
nerbäddad i snön och känner hur de små snöflingorna faller ner på mina kinder
kollar upp mot himlen och känner mig lika varm som jag gjorde innan
hur kan det komma sig? jag ligger i den kalla snön och svettas fortfarande?

mina tankelökar har inte tänkt på dej
och de har inte heller tänkt på hur du va mot mej
och inte heller på den kärleken jag ha till dej
de ha bara funderat på varför jag inte frös
varför jag inte blev kall när det var meningen
och nu
idag
kom de på det
det var kärleken till dej som värmde mig!




Fri vers av Nerine
Läst 379 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-12-10 22:08



Bookmark and Share


  Whatshername
aww, slutet va fint :) och nu vill jag gärna lägga mig på en äng full med snö :D
2008-12-10
  > Nästa text
< Föregående

Nerine
Nerine