Frosten ristar runor på mitt fönster,
Leker vågor på en enslig häll,
Väver nätet av sitt sorgsna mönster.
Ännu viner vind på skog och fjäll.
Stillhet elden sänder,
Värmer mina händer.
Kölden finner ingen vän ikväll.

Kryper ner i fällens mjuka bo
Själviskheten vill jag nu bejaka
Inte låta mörkret ta min ro
Vintern söker minnena försaka;
Gömmer sommartecken,
Frys du hela bäcken!
Ler och drömmer blommorna tillbaka.

Läppar trycker koppens lena hetta
Möter ljuvligt te i mun och gom
Fyller bröstets veka för att mätta
Andas djupt dess trollska hedendom
Ögon sluts mot dimman
Trötta utav timman
Smakar än en gång dess läkedom.