Där staden döljer avfallskvarnens rat
känns stanken av en mänskobliven rest
i trasor höljd, en osund kropp i slum
Där döden bjudit meningen till fest
- ett heligt fat av svällande oblat
en gåva som en rent liturgisk gest
ett liv, en värld som satan kallar flum

Men allt som bjuds har visats separat
för mänskobarn som är som barn är mest
vem tänkte sig att kroppens mun är stum
där döden bjudit meningen till fest
och spikat upp på korset ett traktat
en gåva lika välkommen som pest
ett liv, en en värld som satan kallar flum


Så visar sig att mänskan lätt blir lat
när tankens flykt syns vara lätt modest
och ingen jävel vet var glädjen har sitt rum
där döden bjudit meningen till fest
i staden där man kallar kärlek hat
och skyr all närhet som en elak pest
det liv, den värld som satan kallar flum


Så går ett liv som vore det ett test
Men mänska, vem har lärt dig vara dum
när döden bjudit meningen till fest
ditt liv, en värld som satan kallar flum