så lätt

att lasta sig

i efterhand för det

man inte gjorde fast man borde

så lätt

att säga

varför sa jag inte

varför gjorde jag inte

jag har svaret i min hand nu

man orkar bara det man orkar i stunden

min sorg pågick

i sju år

så länge som min

älskades kamp varade

hur har jag

kunnat tro

kunnat kräva

av mig själv att orka

mer än det jag gjorde

efter sorgsmärtans

värsta tid kommer försoning

med mig själv

man orkar det man orkar

klarade inte

tog inte in hela döden på en gång

trösten

inget hade blivit annorlunda

hur vi än hade förhållit oss

trösten

min älskade levde i sitt hopp

i sin enorma livsglädje tills han

slutade andas

vi orkade inte vi hann inte

ifatt

våra ord