avslaget
är inget för oss när
förhoppningarna är 999 kilometer långa
som graffiti längs dina läppar
& utanför mitt fönster regnar det ormskinn






abstrakt hopp



vi är för unga för att redan kapitulera
det märker man på de radikala växterna
som ersätter dina ögonfransar
& jag har kommit fram till att vi inte behöver
det muntliga
du vet själv vad jag menar
efter att ha sett träden sakta implodera in i dina kuddar







är en sömngångare
sömnrör dig
när du har kastat ditt vakna tillstånd
bakåt över axeln
sirenerna är för blyga för att gå loss
när vi är
under dina täcken
& jag tror du har börjat blöda i mina ögon

jag är själva rundgången punkt

































du ger mig andningsuppehåll

låter som semester
men
mina hjärtattacker skapar för stora vågor
för mitt eget bästa




i ditt lakan