de höll mig sällskap när mörkret kom
då ingen annan fanns där

de
var mina björnar
och två dockor av hårdplast som föreställde john blund
en var målad i silver och blått
den andra inte

gillade aldrig någon av john blund dockorna
men de fick vara med ändå för jag tyckte synd om dem
de och ett hammarskaft jag fått på en fabrik

vi gömde oss i värmen under täcket
och jag rabblade ramsor för trygghets skull

nu
vet jag inte var de är
de bleknade bland alkohol tid och kvinnor
men jag saknar dem nu
björnarna

inte det andra