jag förstår inte hur bra jag har det
som har dig
du städar hela huset
medan jag sitter och mår dåligt
kanske går jag ut med hunden
och lagar mat
du dömer mig aldrig
du älskar mig helt utan krav
jag går in i mig själv
glömmer bort hur bra vi har det
du ler och tröstar
älskar och pussar mina tåriga kinder
du förklarar min ensamhet med att det
beror på val i livet
på att jag har flackat runt
jag frågar dig hundra gånger i månaden
om det är något fel på mig
du säger alltid nej
du har förklaringar
det beror delvis på min barndom säger du
jag går in i mig själv
vi skrattar ibland
för du är rolig också
du är nästan helt perfekt
och skulle aldrig bli antagen till
det där larviga programmet med lögndetektor-tester
du har inga lik i garderoben
min garderob är dammig och igenbommad
jag har gjort dig så mycket ont
sånt du vet om och förlåtit
och sånt du inte vet men som du skulle förlåta
för det finns ingenting hos mig du inte överser med
du tycker att jag är fantastisk
av någon outgrundlig anledning
du älskar mig
fast vi inte har sex på månader
du kräver inte det av mig
inte något kräver du
jag får tillochmed dagdrömma
om andra
fåfänga och själviska män
jag måste påminna mig själv igen
och igen om att jag har dig
och att det är det finaste i mitt liv