ikaros längtan
jag vet
allting har ett slut
och himlen spänner över skallen
som om den
bodde
där inuti
och marken som sover
under oss
är minerad, och jag
vill inte stanna kvar här
jag måste upp
ja,
jag vet
vi var nakna och vackra
tills vi blev fula
och oss själva
nu lyfter metallfågeln
sträcker ut
sina vingar
den når snart skymningen
kysser snart solen
det är en majestätisk syn
och jag tänker på ikaros
tänker på våra olika sätt
att flyga,
hur vissa störtar
och andra inte
hur vi kanske möts en dag
på stolarna
på mötena
bland de andra flygolyckorna
om vi överlever den här
kolosserna reser sig omkring mig
och jag är ensam
ensam igen
men egentligen
flöt jag i floden styx
och drack det
jag kunde
innan jag sjönk
och jo
kanske blev du besviken
och jag ryckte på axlarna
såg inga vägar
inga skyltar
som visade vilket håll
man måste ta för att inte göra illa
och ikaros trär på sina vingar inatt
ännu en gång
som om han hade ett val
som om jag
hade ett val, som om slutet
skulle vara en tröst
som om elden
inte lockar