Molnen har blekts till vita fluffiga moln,
och ni vet att jag har överlevt pågrund utav er.
Aj aj aj, det gör fortfarande ont,
jag gråter än pågrund utav minnen.
Men ni mina beskyddande änglar,
Ni tar upp så mycket plats i mitt liv.
Så smärtan och problem existerar knappt,
Och jag älskar er, minns det.

Jag
Kan
Inte
Förklara
Hur
Tacksam
Jag
Är
Över
Att
Ni
Lever.

Och nu kan jag le, och vi ler tillsammans.
(Det här är jätte bra, även om det gör aj aj aj,
ont ibland.)