Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
18/12


Paralyserad

Iöver en timme stod du där och
stirrade på mig med dina svarta tomma ögon

Jag visste att du skulle följa mig varthän
mina omkringströdda steg tog mig

det var ingen ide att låtsas
jag hällde upp ännu en kopp av bitterhet
och försökte möta dig
dock än på distans

Himlen hängde tungt och andetagen likaså
tankarna rann ner och samlade sig i pölar
runt mina röda trasiga skor

Så stilla tystnade du
orörligt
ögonlock fälldes och jag försvann
ur ditt synfält

Tillät du mig att gå nu?




Fri vers av Annika Gustafsson
Läst 449 gånger
Publicerad 2008-12-20 16:17



Bookmark and Share


  Måna N. Berger VIP
En timme som känns som en evighet, jag får en förnimmelse av ömsesidig vaksamhet här, kraftmätning på distans.
2008-12-20
  > Nästa text
< Föregående

Annika Gustafsson
Annika Gustafsson