Rummet var tomt på folk.
Långt borta hördes stolar som drogs,
bord som släpades,
människor som pratade.
Avlägset.
Som från en annan verklighet.
I rummet var det bara vi.
Du, jag och ett piano.
Noter från ett annat liv,
en brun pianopall,
svarta och vita tangenter.

I musiken förenas vi.
Där finns inga lagar,
inga regler,
inga åsikter
kring hur saker och ting borde vara.
Inga kvar eller förväntningar.
I musiken förstår vi varandra.
Vi konverserar, samtalar.
Ibland hamnar vi i samma oktav.
Fingrar stöter ihop.
Vi skapar något,
något bra.
Atmosfären i rummet fylls av musik
och något mer.

Kärlek?