Du förföljer mig i varje steg jag tar
och jag vet
Att det här var det bästa
Men jag är låst i min förvirring
För ena halvan av mig
Vill vända världen mot dig
Och andra halvan
Vill bli din bästa vän
Skratta med dig
Prata med dig
Dela med mig

Nej
Jag är inte kär i dig längre
Du förstörde det
Men jag tror ändå
Att jag på något sjukt sätt
Älskar dig lite ändå

Det gör så ont
Att sätta ner fötterna på platser där vi vandrat
Det gör så ont
Att se stället där vi kysstes första gången
Det gör ont
Att gå genom trädgårdsföreningen en gång till
Två och en halv månad senare

Kommer du ihåg den gången?
Vi satt på den där bänken hela eftermiddagen
Det var första gången vi träffades nyktert
Och jag var lika förvirrad då
Fast på ett annat sätt
Jag tror att jag var den osäkra då

Du kommer ihåg den här gången
Även om du kanske mest vill glömma
Jag satt på en bänk
Och du stod framför mig
Med blicken låst i dina blåa converse
Och vi följdes åt till trädgårdstorget
Än en gång
Och jag hade svarta ränder på kinderna
Och jag nuddade din hand
En sista gång

Nu är du borta.