Jag visste redan då
vid blomstrande öar
i vågors svall
att inget är för evigt


Men förträngningen
är en slags gåva


Då, i en öppen bil
på en oemotståndligt
rak väg i högsta fart
med havet åt vänster

Vi körde nästan av i 190
men vi skrattade bara
för att senare göra stor sak
av taskiga fickparkeringar

Nu är jag på väg
in i en ny dimension
jag tror den kallas
bitterhetsfasen
Den varar från dag x
tills döden tar vid