|
|
varför tala när tystnaden innehåller alla svar
det är så mycket jag skulle vilja
säga till dig
men,
allt faller i tystnad
och dör sakta
som om det aldrig funnits
stolthetens obestridliga segrar
bakom strama mungipor
luftens sprängfyllda tomhet
så kompakt
när tystnaden skriker
spräcker hål
på förstånd
under ekar frågorna
i ljudlig
stumhet
tills glömskan
förvrängt
alla uteblivna svar
Fri vers
av
deb8
Läst 807 gånger
och
applåderad av 51 personer
Publicerad 2008-12-28 10:36
|
|
|
Inkarasilas
Läser det som en tanke till en mor, det svala ansiktet som iakttar, det obegripliga mellan, allt som aldrig sagts men vilar i det tysta. Kanske anklagelsen som bygger muren och hennes ögonkast som säger du är vuxen nu, tigger ändå som ett barn, se mig. Det är vibration i ditt flöde. det darrar är skört skört. Glöm allt, så bara det här stela. Sitter faktiskt stilla och håller andan, egentligen vill nog inte evaret höras. Tolkar för mycket. Det är vackert som spindelväv glittrar efter regn.
2009-01-05
|
|
|
|
wilja
ja, det tål att upprepas... tyngden av det outsagda och allt som uttrycks genom att inte uttryckas. alltsammans satt på pränt på ett snyggt sätt av dig.
2009-01-02
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
det är ju precis så det blir, är, när djupa okompromissbara känslor tillåts simma fritt i längtansvattnet, men det finns obesvarade frågor, kanske är dom det viktigaste av allt ...
2008-12-31
|
|
|
|
RogerIvan
Jo, det kan ju bli såhär rätt som det är.
Förberedd eller oförberedd,
är man två om det så kan det upplevas som att båda håller andan... och man måste ut för att få luft....
2008-12-29
|
|
|
|
aftermath
gillar andemeningen i dina smärtsamma rader av hård insikt.
svidande bittra faktum som; / stolthetens obestridliga segrar
bakom strama mungipor /
känns i höjd med bröstet.
snyggt arbete i ord,
med den goda avsikten aviserad...
2008-12-29
|
|
|
|
Elin Katten Lo
Alldeles för många använder sig nog av tystnaden som svar på allt. Kan vi trycka upp din dikt och limma fast den i deras pannor? Budskapet är rent och klart, men de får nog lov att vara lite smarta, så att du fattar budskapet, metaforerna är kanske för vackra för puckon att förstå? Bra debbie. Yäeh!
2008-12-29
|
|
|
|
Lena Krantz
Ja på nåt skumt sätt är det väl så att det är på tystnadens grundval som orden vilar...
Jämrans snyggt detta!
2008-12-28
|
|
|
|
Svartsilver
Ibland längtar jag tills alla mina frågor ebbar ut i evigheten.
2008-12-28
|
|
|
|
devilsangel
Så bra skrivet! Precis så är det ju...tystnaden kan ibland vara det allra bästa men också en tortyr...när man inte finner de rätta orden är den att föredra så inte allt bara rinner ut eller blir fel...
2008-12-28
|
|
|
|
Carola Zettergren
Snyggt... tills glömskan förvrängt alla uteblivna svar, ett sorgligt faktum är det, där ligger det allra mest destruktiva i den sortens tystnad....
2008-12-28
|
|
|
|
Melona
det är i tystnaden orden och alltets ingenting vilar
som mot en len axel, eller allvarsam sträng för den delen med
som att det är där, i det tysta mötet i mörkret
där allt blir likt ett ljus, eller att man blir upplyst, ja, att det är där man möter det, det väsentliga... efter sållandet.
svaren, såväl innanför som bortanför
- är det ens någon skillnad,
vad är det man måste veta, kan det vänta
är längtan en slags mening att bygga...
är tystnaden så "död" så tom
som vi får för oss emellanåt...
nej, jag tror inte så
eller för mig är det inte så,
inte alls...
men jag förstår din text
hur den vill berätta, veta
och förstå
att man till slut inte har något att säga, fråga
för tiden har varit för länge
så tyst, så tyst
men ibland kanske det är en väg man
måste gå,
en sån där trång gränd
som man inte kan springa ifrån
alltså, det finns ju en slags tystnad
som slår alla ord, när man är nära någon
och man vågar tillåta sig vara tyst,
men det är väl då man kommunicerar med
(kanske som mest?)
den strama munnens bitterhet
väljer, kväljer och sväljer
det... svaren, frågorna...
är det att vara människa
att leva, ja
så är det...
"det är så mycket jag skulle vilja
säga till dig"
som om att dessa rader talar till mig
som om jag känner igen dem,
ja, det gör jag...
och jag tycker om din text debbie
jag är i den, är den
i stumma nätter
av skönt mörker och
under träden, med blåsten i ansiktet
på en klippa vid havet
vid en överfull diskbänk...
jag vet inte mycket
men jag känner desto mer...
och känner gör jag för dina ord
och tankar...
tack!
2008-12-28
|
|
|
Nästa text
Föregående
deb8
|
