Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Berättelsen om en liten flicka


Det blev som det blev

 

Alla sa det....
så lik sin pappa hon är och hon såg det själv
Samma ögonfärg, likadant hår....
Ändå var det som om det inte var hennes egen far
Var han verkligen hennes pappa

Modern sa samma sak....
ibland med "den där" tonen i rösten
Det var så förvirrande
Tillhörig men ändå inte
Och den duktiga pappan som aldrig var där

Flickan mindes inte en enda kram
inte en klapp på kinden inte ett enda
ömt eller kärleksfullt ord från någon
av sina föräldrar och trodde att
livet var så för alla

Tills hon var med sina kamrater hemma
och såg en mamma och pappa kramas
Såg hur de kärleksfullt klappade om barnen
Då blev världen plötsligt en annan
Och var fanns då hennes egen

En dag brast alltihop
Trots att det var kärlekslöst så fanns
det ett hem att bo i
Dagen det brast och fadern försvann blev
känslan av hemlöshet hennes för första gången

Begåvningen från pappa.....
sa de alla och hon visste aldrig vad det var
Hon sög på ordet ibland men blev aldrig klok på
innebörden och tog sig inte för att reda ut det
Livet var väl det man kunde göra för att ha kul

I efterhand vet hon inte om hon hade roligt
Men när hon var hemifrån glömde hon.....
och inombords var hon en glad människa
som att ha fötts till att vara en glad person
Snäll och glad

Längtan efter kärlek följde henne
och hon valde alltid män som inte riktigt
förmådde som inte hade kärlek att ge
Män som behövde få kärlek och därför
blev hennes kärleksbehov sådana

Hon gav men fick sällan tillbaks
Den släkt som hade kunnat kompensera
såg henne inte som den hon var
Utanförskapet var hennes signum
Blev hennes trauma

Som om hon aldrig blev insläppt i världem
De andras värld blev ett mysterium
Hur kommer man dit
Varför är jag inte en av dem var tankar
hon ofta brottades med

Tankar som hon tvingades förtränga
Det fanns ingen att prata med om sådant
som inte var av praktisk art sådant som
behövdes för överlevnad
När kärleken kom tog hon emot den

Hon såg inte att det var hon själv som gav
Förrän det var försent
Livet höll på att kapsejsa
Men det hon företog sig fick hon gjort
Trots att hjärtat hade brustit

Att bita ihop hade hon tränat länge på
Den konsten var inte svår men hon sörjde
att livet aldrig var henne nådigt
Hennes egen utrustning var det inte fel på
Det var jordmånen som var för mager

Långt senare efter ett helt annat trauma
efter flera livskriser får hon åter kämpa
Hon som inte är född krigare får bli en
Efter många dagars kamp för överlevnad
står sammanhangen klart lysande

Det är som det är
för att det blev som det blev
och det blev som det blev
för att det var som det var
Men hon glömmer aldrig sin längtan

Kanske är det så att
den kärlek man inte fick
gav en längtan som
är lätt att väcka när
livet åter brister




Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 168 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-12-29 16:34



Bookmark and Share


  Eva Langrath VIP
Naket och ärligt direkt från hjärtat. Igenkännande läser jag, många är vi som går och gått den vägen i vår längtane efter den kärlek vi aldrig fick som barn.

Eva
2009-01-01

  Bibbi VIP
Känner igen delar av detta från mitt eget liv. Så fängslande berättat men sorgsamt också...
2008-12-29

  glittertindra
inkännande, igenkännande och medkännande...
2008-12-29

    ej medlem längre
Med facit i hand och en blick i backspegeln kan man se och känna det som format en till den man är. Igenkännandet från mina sida är stort, har haft det rätt likt som flickan i sagan...Naket och utan självömkan berättat! Tack för att jag fick ta del...
2008-12-29

  Eaglemountains VIP
En tänkvärd verklighetsberättelse ..... fint skrivet ....
2008-12-29
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP