Du som slet av mina trosor
och kastade mig i en grav som ett fång vita rosor
du viste att jag var färdig och levande död
för du tog allt ifrån mig, mitt vardagliga bröd
färdiganvänd smutsig och inte längre hel
bara för att du för en kort stund var stel
bara för att du var ensam och behövde tröst
så var det inte okej att misshandla mina bröst

Jag låg där tyst och skakade av skräck
inte bara för att du mitt kön hade spräckt
rädslan och sveket kommer jag alltid att bära
ända sen den dagen som du mina ben sära
och jag vill att du ska få höra från någon mer än mig
att när en tjej säger nej så är det inte längre okej!