Minnerna finns kvar,
men allt annat är nu borta.

Ängen vi lekte på,
allt har förstörts.

Stora maskiner kommer,
och bygger upp massa hus.

Hur ska jag nu kunna leva?

Minnerna river de, de elaka människorna...
fattar de inte att det är min bardom de river?!

Jag ser hur ängen blir mindre, och mindre...
Husen bygger upp en liten stad...

Fan vad håller de på med??

Jag kommer aldrig glömma, aldrig, aldrig glömma
hur de rev min bardomsäng!

Jag har ju bott här hela mitt liv,
mamma bodde här, när hon var liten,
hur kan de bara förstöra ett sånt vackert ställe?
Hur kan de äns tänka tanken på att förstöra en äng,
en äng som massa barn är uppvuxna med?
Hur kan de?!

Om jag blundar,
ser jag hur vi som små lekte på fotbollsplan...
Grillfesterna på stranden,
o bada i havet.
Men inget kommer vara sig likt!
När jag blir stor och ser den lilla staden, och tänka:
"Så här var det inte förr..."