Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

even your time will come, she said and leaped into it all (2)

vi borde lova oss själva
dyrt och heligt,
att lämna varandra när
morgondagen slår an i moll

att stanna här tills den duvgrå och ännu frasande timmen
viskar mig från taknockarna
lockar mig upp, upp
bort, bort
iväg till städer av kullersten, rödvin drömmar och död

För varje dag viskar de högre, berätta min vän
hur de smyger in ditt namn i bromsskuggorna
likt en vindström om våren
pressar kilar,
pulserar av vardagsbändande begär

Ljug ej min vän,
utan säg mig
att det är dem du i horisonten söker
när stadens siluett ikläs fullkomlighetens sken
i morgonens rodnande puls




Fri vers av cecabom
Läst 403 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-01-03 13:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

cecabom
cecabom