Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snövit

Hon var "en snövit", med ögonen svarta som sot
hon drog en första line, precis som de andra gjort
men ingen varning om följderna restes till värn
snart var hon trasig och ensam, sökte ta spjärn
emot allt som tvingade, sårade, och stal...
det livet hon ägde en gåva så stor
hon drog sig till minnes, orden från mor...
du är vacker, du är viktig, du är ovärderlig min lilla skatt
nu stod hon åter, i mörkret denna tungsinnets natt
vart ska jag gå, för att finna en hamn
en finnes som känner ditt riktiga namn
det finns läkedom för de djupaste sår
det finns framtid och glädje i oändliga år
ta steget och fatta den sårmärkta hand
och spåren blir två, uti livsvandringens sand...




Fri vers av palle
Läst 291 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-01-03 16:23



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Mycket mycket känslosam och vacker dikt skriven i stor empati
2009-01-06

  Larz Gustafsson VIP
Superb idé att kalla henne Snövit samt att beskriva hennes ögon som svarta som sot.
En total kontrastverkan!
Maxat!

Jesu namn är en utgjuten salva.
2009-01-03
  > Nästa text
< Föregående

palle
palle