Gula HallonDet växte gula hallon. Stora och mjuka. Att plocka och smaka på. Varje sommar växte buskarna sig större. Gräset var mjukt grönt. Det var två trappsteg upp till altanen. I en cementring växte krasse i olika färger. Det fanns utemöbler. Men jag minns aldrig att vi satt där. Ibland hämtade vi färdigväxt potatis i det lilla landet. Som skulle kokas till middagen.I källartrappen stod svagdricka. Mörk och sötsmakande. Vi pratade mycket vid middagsbordet. Men ofta hade vi bråttom ut igen. Om det regnade var vi i vardagsrummet. Spelade spel eller läste. Vid det mörka glänsande vardagrumsbordet. Ibland såg vi blixtar och hörde åskan i sommarregn. Vid det lilla öppna köksfönstret vid diskbänken. Eller tittade på alla som gick förbi på gatan nedanför trädgårdshäcken. Hämtade posten i brevlådan. Hjälpte till att diska efter middagarna. Gick tillsammans och handlade mjölk och grädde. Eller gick till kiosken och köpte godis. Uppför den långa backen till kiosken. Vi cyklade mycket. När vi hade fått våra cyklar. Ibland ända hem till mig. Det var genom en stad. På andra sidan bodde jag. Ibland cyklade vi fel. Men vi lärde oss hitta. Ibland cyklade jag själv den långa vägen. I början var jag rädd att inte hitta. Hjärtat satt i halsgropen. Det var till min mormor Anna och min moster Lisa, morfar, mostrar och morbror Olle jag skulle.
Prosa
(Novell)
av
madigan
Läst 503 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2009-01-03 22:02
|
Nästa text
Föregående madigan |