Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gula Hallon

 

Det växte gula hallon. Stora och mjuka. Att plocka och smaka på. Varje sommar växte buskarna sig större. Gräset var mjukt grönt. Det var två trappsteg upp till altanen. I en cementring växte krasse i olika färger.  Det fanns utemöbler. Men jag minns aldrig att vi satt där.

Ibland hämtade vi färdigväxt potatis i det lilla landet. Som skulle kokas till middagen.I källartrappen stod svagdricka. Mörk och sötsmakande. Vi pratade mycket vid middagsbordet. Men ofta hade vi bråttom ut igen. Om det regnade var vi i vardagsrummet. Spelade spel eller läste. Vid det mörka glänsande vardagrumsbordet.

Ibland såg vi blixtar och hörde åskan i sommarregn. Vid det lilla öppna köksfönstret vid diskbänken. Eller tittade på alla som gick förbi på gatan nedanför trädgårdshäcken. Hämtade posten i brevlådan. Hjälpte till att diska efter middagarna. Gick tillsammans och handlade mjölk och grädde. Eller gick till kiosken och köpte godis. Uppför den långa backen till kiosken.

Vi cyklade mycket. När vi hade fått våra cyklar. Ibland ända hem till mig. Det var genom en stad. På andra sidan bodde jag. Ibland cyklade vi fel. Men vi lärde oss hitta. Ibland cyklade jag själv den långa vägen. I början var jag rädd att inte hitta. Hjärtat satt i halsgropen.  Det var till min mormor Anna och min moster Lisa, morfar, mostrar och morbror Olle jag skulle.



Prosa (Novell) av madigan
Läst 438 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-01-03 22:02



Bookmark and Share


  Alfie M
Det KÄNNS att du älskar den här platsen. Det är mycket känsligt beskrivet!
2009-06-25

  Alstermark
Jag gillar den starka närvaron och den skönt flytande stilistiken i den här texten. Du är en duktig berättare, orden är så självklara i sina meningar.
2009-01-03
  > Nästa text
< Föregående

madigan
madigan