Månader förvandlas till år sedan sist
Det sociala förvandlas till ett ok
något som vi tvingar oss själv att genomlida
för att framstå som normala.

Så jag kysser flickan istället och låter henne falla som i tusen av mina drömmar.

Du ser kanske något värt att rädda där inne, men tar du en tugga av mig så kommer du bli besviken.
Jag ser kanske lockande ut?
Kanske ser jag ut som kolarippel över smältande vaniljglass? Men biter du i mig så skadar du dina tänder.
Jag är ett bowlingklot i ett glassrån. –Stenhård!
En Potemkinkuliss av en människa!

Att ringa en vän, att träffas på en fika: ”det vore ju bra kanske”
Men jag lurar mig själv
Intalar mig att jag har bättre saker att göra med min tid
– Som den där förbannade boken som jag skriver på. Den där boken som river upp min mage av oro…
Shit, det är inte friskt att utsätta sig själv för sådant.
Samtidigt så känner jag att jag måste.
Någon måste ha modet till att skriva hur det verkligen ligger till.
Någon måste ha modet att skriva annat än kryptiska dikter som denna.
Och jag vet: Det är så jävla Emo att vara schizofren.
och schizo är jag, eftersom att jag lider av xenofobi och oikofobi på samma gång.
Jag är i sanning ett spektakulärt personlighetsfyrverkeri.

I media måste allt vara antingen ont eller gott. Svart eller vitt. Det får inte förekomma några mellanting. Men så ser ju inte verkligheten ut, och det vet dom mycket väl.
– Vilket dilemma!

Jag har inte skrivit en enda dikt sedan den där dagen
då allt lös upp så klart.
Då jag tvingades stänga mig inne och härda samman tankarna till något underbart vackert och fult.
Och nu då
i ett infantilt försök att ställa allt tillrätta,
i ett dumdristigt försök att skämta bort allt
så låter jag tillverka
en köttrobot med fläsksvärd.
Jag återvänder till diktens värld med sjukare ordvitsar
än en aidssmittad Peter Apelgren.
Jag återvänder till poesin med större vindlingar än Eschers trappor.
Jag slänger in en historisk anekdot på helt random
som han den där grekiska filosofen som skrattade ihjäl sig när han såg en åsna äta fikon.
HAHAHAHA! –Vilket öde.
Eller så gör jag en lista på ord som vuxna sällan använder, ni vet som ”tjyv”, ”finka” och ”pickadoll”.
Sedan ger jag belackarna en fet knogmacka
och sparkar dom hårt i bajlådan

Dina ord betyder ingenting nu
du har fastnat i bilden som tjejen i Ringu.


2.

Är du sårad?
Jag frågar inte av artighet.
Alltså på riktigt, är du det?

Stör jag?
Stör jag din frid?
Är ”hur är läget?” ord som skär i dig?
Jag tror inte att du är lycklig
Jag tror att du bluffar för att slippa gråta.

Innan allt stannar på natten klockan 12 så klär jag ut mig i någons kvarglömda Taxibrallor
och täcker över MINA kötthinkar med svepduk.

Klär mig sedan i det ”fina” och ”väna” men inser att formuleringarna sitter dåligt över höften.
Jag får dra upp dom hela tiden för att dom inte ska falla ner under ekvatorn.
Hon sa:
”jag vill inte ha dina kladdiga tankar i mitt ansikte”
Jag sa:
”jag skiter i det knubbiga regnet som föll i fjol”.

Bailando Bailando!
Amigos adios!