Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Redan då

 

Hon var inte så gammal den gången.
Kanske blev hon lillgammal av allt hon
tvingades vara med om. Som inga ord sattes på.
Då.
Hon förundrades över det som skedde runt henne.
Men inget var ju onormalt för den som inte visste annat.

Då.
När döden kom och det inte gick att ansluta till den döde.
Då syddes kostymen i det tysta. Skräddaren tog måtten.

Livet levdes. Med döden alldeles för ofta nära.
Och i tanken. Ständigt där i bakgrunden.
Inget man gav betydelse.
Då.

Ingen att tala med. Som förstod.
Utanförskap. Brist på tillhörighet.

Andra tider i kärlek. Ständig tillhörighet. Lycka.
Livet vände andra kinden till.
Döden grinade igen. Kostym till fel person.

Återstår väntan.
Ständig väntan på kostymen.
Ett stygn varje dag.
Eller två. Eller tre. Fyra. Fem.
En söm.

Så lång väntan.
Kostymen bör snart vara klar.

 

 

 

 




Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 160 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-01-05 20:16



Bookmark and Share


  Gunilla VIP
ödesmättat
2009-01-05

  Eva Langrath VIP
Starka ord om utanförskapets smärtsamma värld.

Eva
2009-01-05
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP