Vi vandrar i salar med vindlande hörn.
Hit når ingen måne, hit ser ingen dag.
Du räds för din framtid, jag fruktar den björn
Som river mig håglös och svag.

Vi har inget ansikte dolda av natten
Men finner varandra på fingrarnas törst.
Du smeker min tanke, jag smakar ditt vatten,
Vi möts där vår saknad är störst.

Din hud tänder stjärnor i gruvornas svärta;
Jag speglar dig vackra, du ser vem du är,
För du ger mig modet att våga mitt hjärta
Och jag blåser tröst i din sfär.

Jag känner ditt bröst, hur det bankar av tvekan
Men ser hur det blommar av hopp i ditt hår.
Du följer mig då i den rangliga ekan
Med åror av längtan till vår.

För där under berget vi finner en ström
Dess mynning är oviss men loppet är skönt
Och under en filt värmer kyssar en dröm
Om ängar där gräset är grönt.

Vi dricker det salta och svettas i bruset
Det skummar runt kölen och vågorna bär.
Så öppnar sig havet och glittrar i ljuset
Och värmen är äntligen här.