Kommer jag alltid att stå här?
I samma cirkel, samma dag
samma Jag.
Finns det verkligen ingenstans att fly?
Någon gammal filt som man kan gömma
sig under,
någons famn som hjälper en att
hålla värmen
Var finns platsen där fåglar alltid sjunger,
där gräset är lysande grönt,
där du och jag kan sitta och dricka te i en
sån där rosenpaviljong eller vad det heter och
skratta åt nånting vi tycker är lite roligt?
Där man kan blunda.
Ta ett djupt andetag.
Öppna ögonen och se att världen faktiskt
står kvar.
Som om den fanns.
Att man inte bara tappade bort sig själv igen
Tog fel dörr, fel avfart, fel dag och fel år.
Igen.