Förlorad är den tår som ej blev gråten
en sorg som låstes in i gyllne bur
och lämnad att bli gest i hög kultur
förklarad där en mänska blir förlåten

och ändå når till himlen klagolåten
som kvides i de glömdas krökta lur
en tonernas förgrämelsers struktur
bekänd och sedd men aldrig överlåten

Så torkar livet in i kindens mjuka
bedövar allt som en gång varit hopp
och vätan vänds i bitterhetens salt

och ingen hjälper dem som blivit sjuka
av grämelsen som stelnat känslig kropp
här höves kärlek mer än tusenfalt