Jag är politiker för moderaterna. Ja, det är så att jag trivs med den rollen. Att vara politiker alltså. Jag  är gift med en fin kvinna som har hasselbruna ögon, svallande mörkbrunt hår, smidig kropp och vältrimmad figur. Dessutom har hon Masterutbildning i New Scientic. Jag själv är en smäcker mörkbrun man med en högre universitetsutbildning bakom mig. Jag vill inte skriva här vilket universitet jag läste vid för det kan klinga för ytligt i edra öron.

Jag blir ibland trött på att förklara för de flesta att jag inte är politiker för att jag är ambitiös och vill vara mäktig, inte heller för att bli känd och göra karriär, utan för att jag är trött och upprörd, trött på orättvisorna i samhäller och upprörd över att den sittande oppositionen  fortsätter att förstärka dessa orättvisor. Ofta så känner jag att jag måste avstå från att berätta sanningen om att jag är en politiker för jag vet att väldigt många drar sig direkt tillbaka och tror att man är en ond och maktlysten person. Inte så konstigt när folk från vissa områden som Afghanistan och Irak säger så. Desto besynnerligt när många som bott hela sitt liv i demokratiska samhällen ger uttryck  för sådana reaktioner.

Politik har, i vissa områden, under årens lopp gått över från att vara viljan att förändra samhället till det goda till att bli ett maktredskap som använts mot folket. I många länder handlar politik om ekonomiska vinningar, inte minst när utländska stödjare försett de politikbenägna maktgalna personerna med dollar och euro för att de ska kämpa emot varandra. Det har sedan blivit en hierarki där den högste av krigsherrarna anställd några under sig och de under honom  rekryterade i sin tur några fler under sig. De som har haft makten har varit de rikaste, inte minst för att de ofta beslagtagit de oönskades förmögenheter.

 Ja, ovanstående rader skrev jag bara ned för det lät så bra, inte för att jag känner mig övertygad om det jag skrev. Jag vet faktiskt inte om jag tror det är så. Om jag skall vara ärlig så gillar jag makten i att genom min position kunna tycka till i en politisk fråga som berör det svenska samhället i stort. Sedan veta att samhället förändras tack vare mig. Så ärlig är jag

Det anses nu vara politiskt korrekt att klanka ned på FRA lagarna. Jag försöker elda  upp människor med att skrämmas med terrorister, jag hänvisar till bättre  integritetskydd och jag tycker till med  att folk helt enkelt är för okunniga för att tycka till genom att peka på att man kanske inte har varit tillräckligt tydliga med informationen kring FRA-lagen. FRA lagar är bra för allmänhetens bästa - inte för terroristens bästa.

Ja, det känns bra att veta att jag har mitt parti bakom mig då jag tänker till om saker som de har bestämt. Gott så. Ljuvligt. Jag arbetar i mitt anletes svett hela dagarna och går in för det ideal som förespråkas i partitoppen. Sedan går jag hem till min fru och vi umgås kulturellt genom att diskutera den senaste understreckaren i Svenska dagbladet.

Min fru och jag  turas om att logga in på poeter.se via ett gemensamt konto. Man vill ju ta till sig lite vad massan skriver om. Sedan är det alltid viktigt att veta vad gräsrötterna tycker och tänker. Ta pulsen, liksom.